När allmänningarna delades upp under mitten av 1800-talet fick en massa bönder plötsligt tillgång till skogsmark. Detta ledde till att skogsbolagens representanter reste Norrland runt med fin köpesprit och ovikta tusenlappar för att köpa skog för ungefär 2-4% av det omedelbara avverkningsvärdet. Historier berättades snart om småbönder som vaknat dagen efter ett blött besök med en sprängande huvudvärk efter all alkohol som immundigats och ett berg av kontrakt som de tydligen hade skrivit på.
Det fanns dock många bönder som inte ville sälja sin nyligen införskaffade mark men sådant motstånd behövde inte nödvändigtvis stoppa skogsföretagen. Man kunde nämligen sköta det hela med lite politik.
## 1800-talets demokratiska spelregler
Under 1800-talet var rösträtten inte allmän utan endast de som betalade tillräckligt hög skatt fick rösträtt. Ju mer skatt man betalade, ju mer röster fick man – ett synnerligen ypperligt system tyckte säkert de med gott om pengar Särskilt då även juridiska personer inkluderades i systemet vilket innebar att företag och bolag också hade rösträtt. Således kunde bolag med tillräckligt högt aktiekapital i praktiken rösta in nya majoritetsstyren i kommunerna i några enkla steg.
* 1: Starta ett lokalt bolag.
* 2: Investera tillräckligt stort aktiekapital för att få fler röster än övriga kommunens invånare tillsammans (vi hade över 3000 kommuner vid tillfället, de flesta var extremt små och mycket fattiga).
* 3: Rösta in en representanter för bolaget i kommunstyrelsen.
Med majoritet i kommunen kunde man exempelvis införa orimligt höga lokalskatter på skog, vilket gjorde det ekonomiskt ohållbart att som privatperson äga skogen och därför ledde till att man fick sälja trots allt (ofta till ett synnerligen fräckt underpris). När man fått åt sig skogen avvecklar man bolaget, återför aktiekapitalet och vips – du har fått tillgång till den eftertraktade skogen! Detta kallades för *Baggböleri*, döpt efter ett sågverk i Baggböle där man tidigare haft [bråk kring skogsrättigheterna](https://slakthistoria.se/livet-forr/bondeliv/baggboleri-skogsbolag-lurade-bonderna).
—————————
Som lite onödigt vetande så misslyckades denna taktik i [Skyttmon](https://socialpolitik.com/2021/12/15/att-bestamma-over-skogens-rikedomar/) där bönderna skrev på ett avtal att man bara fick sälja mark till andra bönder – ett avtal som gäller än idag. Byn står med på UNESCOs världsarvslista tack vare de vräkiga träpalats som de nyrika bönderna byggde för att bräcka varandra. Skåden vad bönder får råd med när de kan tjäna riksdaler på sin egen skog!
1 Comment
## Skogsrättigheter
När allmänningarna delades upp under mitten av 1800-talet fick en massa bönder plötsligt tillgång till skogsmark. Detta ledde till att skogsbolagens representanter reste Norrland runt med fin köpesprit och ovikta tusenlappar för att köpa skog för ungefär 2-4% av det omedelbara avverkningsvärdet. Historier berättades snart om småbönder som vaknat dagen efter ett blött besök med en sprängande huvudvärk efter all alkohol som immundigats och ett berg av kontrakt som de tydligen hade skrivit på.
Det fanns dock många bönder som inte ville sälja sin nyligen införskaffade mark men sådant motstånd behövde inte nödvändigtvis stoppa skogsföretagen. Man kunde nämligen sköta det hela med lite politik.
## 1800-talets demokratiska spelregler
Under 1800-talet var rösträtten inte allmän utan endast de som betalade tillräckligt hög skatt fick rösträtt. Ju mer skatt man betalade, ju mer röster fick man – ett synnerligen ypperligt system tyckte säkert de med gott om pengar Särskilt då även juridiska personer inkluderades i systemet vilket innebar att företag och bolag också hade rösträtt. Således kunde bolag med tillräckligt högt aktiekapital i praktiken rösta in nya majoritetsstyren i kommunerna i några enkla steg.
* 1: Starta ett lokalt bolag.
* 2: Investera tillräckligt stort aktiekapital för att få fler röster än övriga kommunens invånare tillsammans (vi hade över 3000 kommuner vid tillfället, de flesta var extremt små och mycket fattiga).
* 3: Rösta in en representanter för bolaget i kommunstyrelsen.
Med majoritet i kommunen kunde man exempelvis införa orimligt höga lokalskatter på skog, vilket gjorde det ekonomiskt ohållbart att som privatperson äga skogen och därför ledde till att man fick sälja trots allt (ofta till ett synnerligen fräckt underpris). När man fått åt sig skogen avvecklar man bolaget, återför aktiekapitalet och vips – du har fått tillgång till den eftertraktade skogen! Detta kallades för *Baggböleri*, döpt efter ett sågverk i Baggböle där man tidigare haft [bråk kring skogsrättigheterna](https://slakthistoria.se/livet-forr/bondeliv/baggboleri-skogsbolag-lurade-bonderna).
—————————
Som lite onödigt vetande så misslyckades denna taktik i [Skyttmon](https://socialpolitik.com/2021/12/15/att-bestamma-over-skogens-rikedomar/) där bönderna skrev på ett avtal att man bara fick sälja mark till andra bönder – ett avtal som gäller än idag. Byn står med på UNESCOs världsarvslista tack vare de vräkiga träpalats som de nyrika bönderna byggde för att bräcka varandra. Skåden vad bönder får råd med när de kan tjäna riksdaler på sin egen skog!