Listened to the latest episode of P3 Dystopia about smartphones where they go over the science on the subject. https://sverigesradio.se/avsnitt/smartphones
I feel what is described in the section. I’m getting dumber.
It’s clear that we need to change something more drastic than just turning off notifications or removing social media apps.
Hence, I want to hear your stories about how you have, hopefully, found a way forward.
https://old.reddit.com/r/sweden/comments/1dwjad2/seröst_hur_har_du_lyckats_förändra_ditt_beteende/
Posted by NoTalkingToday
19 Comments
Skaffade en liten, liten UniHertz Jelly Star.
Går att göra allt med den, men den är så liten att det blir jobbigt i längden, så jag väntar ofta tills jag har tillgång till dator eller tablet.
Använder den mest för ljudböcker.
Fick tipset av en att ha två telefoner, ena för nöjes skull och den andra utan appar och sociala medier (ställ in den på batterisparläge så inget av de roliga funkar) och sedan hålla sig till den tråkiga telen majoriteten av dygnet.
Testade och började skumläsa på wikipedia 24/7… kommer nog aldrig lyckas öppna en bok igen ;(
Varför måste man ändra beteende? Jag vill inte ändra beteende och har därför inte ens försökt.
Smartphone är ju en fantastisk uppfinning. Aldrig tidigare har vi kunnat ha med så mycket kunskap och möjligheter.
Jag har inte blivit dummare, tvärt om mer upplyst än någonsin.
Bästa med chattar eller liknande är ju att man kan svara när man själv hinner istället för att behöva kunna svara i telefon när någon annan ringer eller ännu värre ringa om varandra.
Jag går i cykler. Jag bestämmer mig för att dra ned på användandet och avinstallerar alla onödiga appar.
Sen kommer jag på att jag behöver kolla upp något på Reddit eller nåt och kollar i webbläsaren på telefonen och så börjar jag använda det mer och mer och till slut installerar jag appen igen. Sen går det några månader och så börjar cykeln på nytt.
Senast testat är att fri doomscrollingtid så länge jag går isäng 10:00 och inte har telefon i sovrummet. Lättare att inte doomscrolla när man inte försöker undvika ett miserabelt liv pga sömnbrist.
Jag installerade faktiskt Swish för ett par veckor sedan. Känner att det förbättrade min mentala hälsa eftersom att folk äntligen slutade tjata på mig om att skaffa Swish.
Men inte har jag fått några pengar skickade till mig för det 🙃
Ett litet steg jag gjorde efter samma avsnitt var att helt enkelt ta bort genvägar till sociala medier från startsidan på telefonen.. och inte sova med precis vid sängen och istället använda vanlig väckarklocka
Precis som en annan användare skrev så saknar även jag incitament att förändra något kring mitt beteende. Vi lever i den mänskliga upplysningens absoluta guldålder, med oöverträffad tillgång till information och kunskap genom datorer och smartphones. Jag saknar inte den tid då man var tvungen att sitta med uppslagsverk och lexikon varje gång man hade en fundering om någonting, och jag saknar definitivt inte tiden innan chattarna då man var tvungen att ringa och bli uppringd stup i kvarten.
Jag är övertygad om att de som upplever problem idag bara är dumma människor som tidigare kunde lura i sig själva att de var smarta när de i själva verket bara spekulerade grundlöst om saker och ting. Människor utan perspektiv och referensramar har lätt att inbilla sig att saker var bättre när teknologin var mindre avancerad, men inte fan satt folk och läste böcker och umgicks i naturen fordom årtionden – det är en påhittad forntid som beskådas med rosenskimrande glasögon.
Eftersom jag redan från början började använda telefonerna så som jag ville ser jag inget behov av förändring, men vill man förändra beteendet så är det väl som allt annat beteende bara att börja leva så som man vill så vänjer man sig med tiden.
Om något så ser jag telefonerna som en stor tillgång för våra liv, vi har tillgång till massvis med information som vi har med oss hela tiden. Och rent generellt tycker jag snarare telefonen har hjälpt till att kunna behålla fokus, jag har aldrig kunnat koncentrera mig alls om jag bara gör en sak så om jag har en telefon med mig så har jag möjlighet att göra annat samtidigt.
Jag använder inte telefonen så mycket till doomscrolling. Men jag kan inte somna utan en podd eller Youtube. Läser gärna på kvällen, men för att somna in behöver jag typ min telefon. Det är inte asnice.
Jag har avinstallerat sociala medier och satt timer på olika grupper av appar, tex nyhetsappar.
Jag leker med tanken att skaffa en “dum” mobil som jag har hemma med samtal och sms typ, och ta med mig min smartphone när jag går ut istället. Men det verkar svårt att lösa om man inte manuellt byter simkort när man ska byta mobil…
Jag går i cykler och det är tydligt att ökat bruk leder till ökat bruk o minskat bruk till minskat, men vad som funkar för mig:
1. Inga notifikationer eller telefonljud
2. Inga appar som jag verkligen inte vill ha
3. Sova ordentligt (surfar mer när jag är trött)
4. Aktivt liv (surfar när jag inte har något roligare för mig)
Väldigt enkelt men inte lätt: Skaffa dig ett liv. Gör så pass mycket andra roliga och intressanta saker att skärmen inte känns så lockande.
För mig har det gått bakåt. Jag har haft mobiltelefon sedan 90-talet så var aldrig så intresserad av smartphones när de kom eftersom jag var mer van vid tangentbord och laptop.
Men nu när dessa korta clips kommit ut, tiktok-stil alltså, youtube shorts, det är skrämmande beroendeframkallande.
Jag försöker använda den mer “medvetet”. Det är ett fantastiskt verktyg och jag försöker gå tillbaka och använda den för just det. Inte sitta och doomscrolla. Ironiskt nog är det precis jag gör på Reddit just nu.
Men det går faktiskt bättre och bättre. Vad som verkar funka för mig är att stänga av nästan alla notifikationer så det bara plingar till på viktiga saker. Och annars måste jag aktivt söka upp och kolla det.
Det andra är att jag laddade ner en minimalistisk launcher, Olauncher, som jag trivs riktigt bra med.
Och det tredje: Använder en anteckningsbok mer medvetet för många av de saker som folk “behöver” en smartphone för. Kör en minimalistisk bullet journal-metod där.
Jag är inte i mål än, men jag kommer närmare och närmare 🙂
Slutade browsa reddit/all och håller mig till askreddit och sweden. Problemet är att nu skrollar jag youtube shorts istället, försöker sluta med det nu.
När “smartphones” började ta över vår värld så gick jag helt upp i det.
Men det handlade inte så mycket om social media, utan mer om telefoner rent tekniskt, och framför allt android och diverse mjukvara. Låsa upp bootloadern och installera varianter av android som konfigurerats om på olika sätt för utseende och/eller funktion, prestanda och säkerhet. Det kallas på engelska “Custom Rom” (för den som inte känner till det).
Så småningom så lugnade intresset för “Custom Roms” ner sig. Samtidigt som intresset för social media ökade. Jag fotograferar mycket och vid tidpunkten så hade jag enskild firma, så det handlade mest om att synas genom dela fotografier med vackra vyer och diverse andra intressen och hobbys.
Men genom åren som förlöpte så gick det upp ett “Liljeholmens” för mig om hur social media och företagen som styr och utvecklar social media använder informationen om oss och det vi delar. Även hur denna info om oss kan användas i skadligt syfte.
Detta har bara blivit värre och värre med åren.
Samtidigt så hade även mina ögon för andra hot och risker från IT/cyberkriminella ökat.
Jag tyckte vid tidpunkten ändå att jag var rätt bra på att upprätthålla min säkerhet och tänka efter vart och hur jag delade uppgifter. Men det visade sig att jag hade fel!
Framför allt efter att jag för ett gäng år sedan så fick mitt google-konto “skimmat”, en liten snorunge som fick för sig att han skulle använda mitt konto för att köpa valuta/resurser till diverse mobilspel. Det handlade inte om några jättesummor och var ganska lätt att få rätsida på. Mastercard, SEB och polis var väldigt hjälpsamma.
En tid senare så fick jag mitt Instagramkonto hackat och förlorade helt kontrollen på det.
Försökte få hjälp av Instagram på alla sätt jag kunde komma på, men det var i stort sett omöjligt.
Efter dessa händelser så ändrade jag helt min inställning till social media och hur jag förhåller mig till webben och “cybersäkerhet” i olika former.
Detta betyder inte att jag inte är online, inte finns på social media eller inte konsumerar det. Tvärtom, jag gör det mer än någonsin.
Men jag har en helt annan inställning till hur jag gör det, vart jag gör det, hur mycket jag konsumerar det och när jag gör det !
Numera använder jag mobilen till (i prio.ordning) – musik, mobiltbankid, texta med vänner, e-post och sist telefon (samtal verbalt).
Social media och webben i stort, konsumerar jag numera på diverse datorer, som i min mening är lättare att säkra upp med olika verktyg.
När “smartphones” började ta över vår värld så gick jag helt upp i det.
Men det handlade inte så mycket om social media, utan mer om telefoner rent tekniskt, och framför allt android och diverse mjukvara. Låsa upp bootloadern och installera varianter av android som konfigurerats om på olika sätt för utseende och/eller funktion, prestanda och säkerhet. Det kallas på engelska “Custom Rom” (för den som inte känner till det).
Så småningom så lugnade intresset för “Custom Roms” ner sig. Samtidigt som intresset för social media ökade. Jag fotograferar mycket och vid tidpunkten så hade jag enskild firma, så det handlade mest om att synas genom dela fotografier med vackra vyer och diverse andra intressen och hobbys.
Men genom åren som förlöpte så gick det upp ett “Liljeholmens” för mig om hur social media och företagen som styr och utvecklar social media använder informationen om oss och det vi delar. Även hur denna info om oss kan användas i skadligt syfte.
Detta har bara blivit värre och värre med åren.
Samtidigt så hade även mina ögon för andra hot och risker från IT/cyberkriminella ökat.
Jag tyckte vid tidpunkten ändå att jag var rätt bra på att upprätthålla min säkerhet och tänka efter vart och hur jag delade uppgifter. Men det visade sig att jag hade fel!
Framför allt efter att jag för ett gäng år sedan så fick mitt google-konto “skimmat”, en liten snorunge som fick för sig att han skulle använda mitt konto för att köpa valuta/resurser till diverse mobilspel. Det handlade inte om några jättesummor och var ganska lätt att få rätsida på. Mastercard, SEB och polis var väldigt hjälpsamma.
En tid senare så fick jag mitt Instagramkonto hackat och förlorade helt kontrollen på det.
Försökte få hjälp av Instagram på alla sätt jag kunde komma på, men det var i stort sett omöjligt.
Efter dessa händelser så ändrade jag helt min inställning till social media och hur jag förhåller mig till webben och “cybersäkerhet” i olika former.
Detta betyder inte att jag inte är online, inte finns på social media eller inte konsumerar det. Tvärtom, jag gör det mer än någonsin.
Men jag har en helt annan inställning till hur jag gör det, vart jag gör det, hur mycket jag konsumerar det och när jag gör det !
Numera använder jag mobilen till (i prio.ordning) – musik, mobiltbankid, texta med vänner, e-post och sist telefon (samtal verbalt).
Social media och webben i stort, konsumerar jag numera på diverse datorer, som i min mening är lättare att säkra upp med olika verktyg.
När “smartphones” började ta över vår värld så gick jag helt upp i det.
Men det handlade inte så mycket om social media, utan mer om telefoner rent tekniskt, och framför allt android och diverse mjukvara. Låsa upp bootloadern och installera varianter av android som konfigurerats om på olika sätt för utseende och/eller funktion, prestanda och säkerhet. Det kallas på engelska “Custom Rom” (för den som inte känner till det).
Så småningom så lugnade intresset för “Custom Roms” ner sig. Samtidigt som intresset för social media ökade. Jag fotograferar mycket och vid tidpunkten så hade jag enskild firma, så det handlade mest om att synas genom dela fotografier med vackra vyer och diverse andra intressen och hobbys.
Men genom åren som förlöpte så gick det upp ett “Liljeholmens” för mig om hur social media och företagen som styr och utvecklar social media använder informationen om oss och det vi delar. Även hur denna info om oss kan användas i skadligt syfte.
Detta har bara blivit värre och värre med åren.
Samtidigt så hade även mina ögon för andra hot och risker från IT/cyberkriminella ökat.
Jag tyckte vid tidpunkten ändå att jag var rätt bra på att upprätthålla min säkerhet och tänka efter vart och hur jag delade uppgifter. Men det visade sig att jag hade fel!
Framför allt efter att jag för ett gäng år sedan så fick mitt google-konto “skimmat”, en liten snorunge som fick för sig att han skulle använda mitt konto för att köpa valuta/resurser till diverse mobilspel. Det handlade inte om några jättesummor och var ganska lätt att få rätsida på. Mastercard, SEB och polis var väldigt hjälpsamma.
En tid senare så fick jag mitt Instagramkonto hackat och förlorade helt kontrollen på det.
Försökte få hjälp av Instagram på alla sätt jag kunde komma på, men det var i stort sett omöjligt.
Efter dessa händelser så ändrade jag helt min inställning till social media och hur jag förhåller mig till webben och “cybersäkerhet” i olika former.
Detta betyder inte att jag inte är online, inte finns på social media eller inte konsumerar det. Tvärtom, jag gör det mer än någonsin.
Men jag har en helt annan inställning till hur jag gör det, vart jag gör det, hur mycket jag konsumerar det och när jag gör det !
Numera använder jag mobilen till (i prio.ordning) – musik, mobiltbankid, texta med vänner, e-post och sist telefon (samtal verbalt).
Social media och webben i stort, konsumerar jag numera på diverse datorer, som i min mening är lättare att säkra upp med olika verktyg.